Ett friskhetstecken

Jag är väldigt lätt att läsa av. Om jag är sjuk, trött eller vill vara ensam så är jag tyst och drar mig tillbaka. Men om jag däremot är pigg, glad och öppen på det viset så pratar jag. Inte oavbrutet och inte för mycket men man märker ändå verbalt sett hur jag mår. Jag kan liksom inte fejka "jo det är bra" om det inte är det.

Så jag och Kotten kom nyss på mig själv med att prata lite mer och det måste betyda att jag håller på att bli friskare! Men viva la kroppens funktioner, för det är najs. Jag skulle så gärna vilja jobba i morgon för att sen känna att det faktiskt är fredag. Jag har ju ändå bara styrt tofflorna här hemma i två dagar nu och fastän la Kott är hemma så har jag lite småtråkigt. Det känns som att jag lever på lånad tid och längtar tillbaka till mitt numera höj- och sänkbara bord.

Så var det detdär med den oplanerade helgen. Jag funderar på att göra som alla andra lönehelgsfirare och knata till Esplanaden på lördag förmiddag. För att förskingra pengar då naturligtvis. Jag behöver nämligen en del grejer, som t ex:
- Ett par nya skor som håller tätt
- Ett nytt nagellack, kanske två (jo, jag behöver)
- Ett nytt överlack
- Snügga jeans/byxor/whatever. Två par av de som jag använder mest är i de största laget numera. Så går det om man inte kommer ihåg att äta.
- Underkläder som faktiskt matchar, jag har hört att det ska vara kul så jag måste ju prova
- Knäsockar
- En najs klänning eller så, det är ju alltid kul
- Strumpbyxor utan hål på undersidan av foten
- Andra roliga saker som jag hittar och får användning av

Men tro inte att jag ska överkonsumera nu. För ska sanningen fram så ogillar jag skarpt att shoppa när alla andra ska göra det också, som när det är lönehelg t ex. Därför så skulle det inteförvåna mig om jag lessnar efter 1½ timmar och far hem med ett nytt överlack och möjligen ett par knäsockar.

♥ ♦ ♠ ♣