Jag börjar låta, nivet, nästan skrika men ändå inte. Jag känner hur ögonen börjar tåras och funderar på om jag ska dö inne i duschen. Men så far spindeln till höger så jag tar och springer ut från den andra sidan. Så jag går ut, tar på mig morgonrocken och står där i hallen och skakar. Hjärtat slår någonstans utanför min kropp och efter bara en liten stund så kommer Master och tar död på fanskapet.
Det värsta med allt är att jag inte vill vara rädd för spindlar. Jag intalar mig själv att jag inte är det men när jag ser en sådär så funderar jag på om jag hunnit med allt roligt i livet och verkligen har tid att dö. Det kan inte hjälpas alltså.
Men om vi ska se något positivt i det hela så vaknade jag ju ordentligt i alla fall. Fy fan, I say.
♥ ♦ ♠ ♣
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar