Men jag vet inte hur de ska göra mig lyckligare, pengar alltså. Jag frågade min syster idag om hon trodde att pengarna jag hade kvar skulle räcka till nästa lön. Eller om jag skulle planera mer med dem eller så. Då skrattade hon bara och sa att det en riktigt dum fråga. Då började jag fundera och.. jo. Det räcker och blir över. Så jag kan både äta, sova och kanske dricka en och annan pilsner. Sen så hetsshoppade jag ju lite grejer till lägenheten idag också, bara för att jag kan. Men jag vill inte påstå att jag börjat gilla shoppinggrejen än. Det kommer.. kanske.
Fast jag funderar ändå på att ha en helnykter helg. Bara för att liksom. Det handlar inte på pengar eller något sånt, utan mest bara för, som jag nyss skrev. Nej men, det var längesedan jag hade en helnykter helg och folk är ju tydligen glada utan att nästan bli c/o med Krickelin. Så då kan väl jag också? Det återstår väl att se dock, jag kommer säkert på att ångra mig en massa med gånger hit och dit men skam den som ger sig. Om inte annat så kan jag städa som fan på fredagkväll eller se på film eller.. ja. Vad har man helgkvällarna till annars egentligen? Gå på bio kanske? Gå en jävla promenad bara för att det är kul att gå? Måla om lägenheten igen? Räkna bakåt från 1337? Jag hittar nog på något skanise.
Jag har ju dessutom inbillat mig att jag är beroende av människor nu. Eller det är inte så farligt som det låter, men jag var riktigt bra förut att bara vara med mig själv och nu så när jag kommer hem och Kott inte är hemma så blir jag lite... ojdå liksom. Nu har vi väl inte värsta hänget annars när jag är hemma, men man har ju alltid någon som svarar när man ropar om man tänker så. Anledningen till detta är nog för att jag aldrig bott själv fastän jag flyttade hemifrån när jag var 16 bast, förutom en månad då i gymnasiet. Men annars så är det alltid folk överallt. Så det handlar nog inte så mycket om att nödvändigtvis prata, det är nog mer om att man vet att det finns någon där.
Och appropå elit så är jag dödligt sugen på att spela både cs och Diablo II igen. Jag var ju grym förut, och kan bli igen. Men jag orkar faktiskt inte köpa en stationär dator bara för det, eller orkar inte. Jag ids inte. Sen så är jag kass på grafikkort och grejer. Kanske inte är så ballt heller att möta Duriel på min dator, musmässigt alltså. Han är jäkligt snabb den killen och min styrplatta synkar nog inte med min vilja i så fall.
Nu känns det som att jag är en surrkus av rang och jag ska därmed sluta. Jag vill inte byta namn till kilometerbloggen. Men jag är dålig på att göra korta och fyndiga inlägg. Så nu ska jag lyssna på Emil Jensen och se vad han har för kloka ord att säga idag.
♥ ♦ ♠ ♣
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar