måndag 16 mars 2009

Därför borde alla se Watchmen

Just det, nu ska ni få veta. Den handlar alltså om superhjältar då, men med en annan twist. De har bäddat in det som om hjältarna fanns i Amerika från 1920-talet till 1990-talet. De var stora men är nu förbjudna (eller något?) och lever som vanliga dödliga. Alla är inte godhjärta och har en lagom portion av etik och moral. En del är bittra och arga på allt och lite till. De lever helt enkelt som vanliga människor, fast de är superhjältar.

Musiken i filmen är helt underbar.
De använder gamla klassiker och det funkar ypperligt bra. Förbaskat bra faktiskt. I en begravningsscen så hör man Simon and Garfunkels Sound of Silence och jag måste säga, det är den starkaste begravningsscenen som jag någonsin sett. Vidare så har vi Halleuljah av någon när de ligger med varandra osv. osv.

Slagsmålen är välplanerad, snygga och brutala. Man får se lite benkotor, mycket blod och nivet man sitter själv och biter ihop och säger "aj".

Karaktärerna är lite annorlunda
, men grymma. Och speciellt den blåa mannen och han som jag har glömt namnet på. Roschak kanske?

Filmen var dock riktigt lång, men det är bara ett plus. Och hela tiden så får man saker återberättade för sig och det vävs ihop till en fin liten historia om misär och sådana saker.

Spoilervarning! Det bästa var ändå slutet. Det var inte fint på något sätt, utan mer väldigt tragiskt för en del inblandade. Och det är väl det som gör filmen sådär jättebra. Hade alla vunnit så hade jag grinat och gått hem. Nu förlorar en del och slutet känns mer logiskt och realistiskt.

Och ja, nämnde jag att det är det snyggaste jag någonsin sett?


♥ ♦ ♠ ♣

Inga kommentarer: