Que pasa?

En del situationer finner jag väldigt oballa. Som situationerna när man känner sig dum för att person A säger att man ska göra si och så och det är lite för sent. Fast det är då man inte borde känna sig dum, för jag hade ingen aning om det faktum som sades och jag har dessutom "tjänat in" att slippa liksom (egentligen, svart på vitt). Och när det har varit åt andra hållet så har jag aldrig påpekat det. Sen så var tanken att jag skulle, men att jag inte ska måsta göra någonting varje minut av min sega söndag. Slappa i sängen är a och o efter hårda dagar. Och jo, det var ju tänkt att jag skulle göra det i morgon. Och att faktumet sedan kommer fram på ett vis som gör att jag känner mig dum, omogen och oansvarig när jag egentligen inte är det gör mig lite irriterad också. Jag är myndig, för sjutton, men just nu så känns det inte som att jag är det.

Fast det är ingen grej-grej så. Det är glömt innan i morgon. Men ibland är samboskap med regler som man aldrig fått höra lite knivigt.