En bra sak att ta med sig i livet (enligt jag då, alla kanske inte är överens) är följande: Allt är relativt. Det är en sån grym tanke som fler borde tänka emellanåt. Till exempel, vi säger att du sitter på jobbet, du har jobbat en timma av en måndag och har resten av veckan kvar. Det känns jobbigt, jobbet är halvkul och du vill helst bara gå hem och skriva på din bok eller gråta. Tänk dig då det värsta du vet istället, t ex att vara arbetslös. Kom ihåg finanskrisen och att folk som varit fastanställda i flera år plötsligt inte har några jobb. Tänk dig att nästa lön inte kommer. Tänk dig att en del inte kan jobba. Blir det inte lite härligare att faktiskt ha ett jobb då?
Ett annat exempel är att ja, du kanske inte har allt du önskar dig. Du kanske har lite pengar och kan inte köpa det där. Du kanske vill resa men har inte råd. Tänk då på de som har det sämre. Och ta i, för t ex så skulle människorna i koncentrationslägrerna (stavning?) gör vad som helst för just din livssituation. Eller tänk de som inte ens har vänner, eller kanske har svårt att få vänner. Eller de som står hos kronofogden. Går det inte lite lättare att uppskatta det man faktiskt har då?
Poängen med tänket är att man blir så jävla tacksam och ser allt som man har istället för det som man inte har eller att man inte kan få allt som man önskar.
Man ska dock inte nöja sig med mindre. Men det känns som om människor överlag tenderar att fantisera ihop någon sorts verklighet som är omöjlig istället för att se den som de själva lever i. Så nästa gång det skiter sig för dig så finns det alltid någon som har det värre, och du hade i alla fall en möjlighet att se det skita sig för dig. En del får inte ens det.
Ett annat exempel är att ja, du kanske inte har allt du önskar dig. Du kanske har lite pengar och kan inte köpa det där. Du kanske vill resa men har inte råd. Tänk då på de som har det sämre. Och ta i, för t ex så skulle människorna i koncentrationslägrerna (stavning?) gör vad som helst för just din livssituation. Eller tänk de som inte ens har vänner, eller kanske har svårt att få vänner. Eller de som står hos kronofogden. Går det inte lite lättare att uppskatta det man faktiskt har då?
Poängen med tänket är att man blir så jävla tacksam och ser allt som man har istället för det som man inte har eller att man inte kan få allt som man önskar.
Man ska dock inte nöja sig med mindre. Men det känns som om människor överlag tenderar att fantisera ihop någon sorts verklighet som är omöjlig istället för att se den som de själva lever i. Så nästa gång det skiter sig för dig så finns det alltid någon som har det värre, och du hade i alla fall en möjlighet att se det skita sig för dig. En del får inte ens det.

2 kommentarer:
de två sista meningarna känns för mig som om du borde platsa in bland de största 50 filsoferna genom tiderna.
eller 30 eller 10. Välj själv
Tack! Det värmer! :)
Skicka en kommentar