Life is Wonderful

Ibland går jag in på ams och platsbanken bara för att. Bara för att jämföra känslan med att titta runt intressant kontra hetsläsa och hetssöka jobb för att man måste ha ett. Och just nu är jag speciellt tacksam. Jag har ett jobb som jag är bra på. Jag har ett jobb att ta ledigt från för att fara på SRF och ha semester i sommar. Jag har ett jobb som betalar mina räkningar, mina kuddar och kommande event. Jag har någonstans att gå på måndag. Jag har någonting att komma hem från på fredagar. Jag har ett ställe där jag kan gå till på vilket humör som helst och alltid blir glad av senare. Jag träffar nya människor och social stimulans är en del av min vardag.

Jag vill inte skryta, jag vill inte säga att jobb är det bästa som finns, jag vill inte få mitt jobb att framstå som världens bästa (fast det är det ju), jag vill inte att folk eventuellt ska bli avundsjuka. Jag vill bara visa att jag är tacksam och ovanstående aspekter väger tugnt när jag bestämmer mig för att prestera det bästa jag kan - varje dag på mitt jobb. Det kanske är lätt hänt att man tänker att ens jobb är ett nödvändigt ont. Men vet ni vad? Det blir absolut vad man gör det till. Och jag ser alltid framemot en bra vecka och även om jag har dippar så vet jag att det är helt upp till mig att förändra situationen.

Så jo, jag far nu, men jag kommer hem. Och det är så underbart att veta att jag har en grundpelare i mitt liv som gör att jag kan göra så mycket kul, få mig att känna mig så bra och träffa så många nya människor. Det är så mycket win-win så jag får ont någonstans.

Nu ska jag steka blodpudding.