En del tycker väl kanske att det är dumt just eftersom det är permanent. Jag tycker precis likdant. Det är därför jag inte har några problem med att göra just en fågel på min arm. Men hade det handlat om kinesiska tecken eller en tribal så hade jag inte gjort det ens om jag fick betalt.
Jag vet inte hur alla andra som tatuerar sig tänker men jag tänker lite såhär: Mitt kropp kommer alltid, på ett eller annat sätt att spegla hur mitt liv har sett ut hittills. Ett ärr här, en miss med en kniv där, resterna av en piercing osv. osv. Och med det i vetskapen, och i kombination med att jag gillar symbolik och konst så tatuerar jag mig gärna. Mina tatueringar är ju lika mycket speglar av mitt liv som mina acneärr och födelsemärken är. Det är här, jag och nu, just då och i framtiden och för evigt.
Och jag älskar idén att man har sån kontroll och medvetenhet över sig själv (som jag tycker att jag har) så att jag kan stå för det resten av mitt liv. För det som har hänt i mitt liv har gjort att jag tycker att jag tänker mer på ett flummigt välmående än vad andra ska tänka om mig. Så såvida det inte handlar om en arbetsintervju så ger jag fan i vad andra säger om hur min kropp ser ut (du skulle väl inte bry dig om någon sa att du var ful eller hade stora vader heller va?). Så jag tänker pimpa den precis som jag vill tills jag dör.
Men visst, jag tänker mig för ändå. Jag tänker inte tatuera händer, hals eller ansikte just bara för att det inte är helt socialt accepterat än. Och det är förjävligt men jag väljer att avstå från det just därför. Jag tänker inte heller tatuera in en tillfällig sak, (t ex en karl eller så) i mitt liv. Så jag kan gladeligen berätta vad mina tatueringar står för.
1. Stjärnan i nacken. Det är ju som ni kanske vet en syskontatuering. Min kära syster har en liknande men med tvillingarnas stjärntecken i. Och min kärlek till min syster är bestående och en av de största och viktigaste delarna av mitt liv.
2. Stjärnorna på bröstkorgen brukar jag säga att jag gjorde bara för att de är snygga rent estetiskt. Men egentligen så står det för gammalt/nytt och så är det helt beroende på vad det är för tid. Just nu står de för Blaiken vs. Skövde. Ibland står de för hur mycket bättre jag har det nu än för ett år sedan med allt som hände då. I framtiden kan det står för att jag gjorde ett bra val. Det är mer som en påminnelse till mig själv och jag kommer att se dem varje dag och veta om det resten av mitt liv. Stjärnorna är dessutom snygga och när de sitter på natthimlen så kan jag inte låta bli att fascineras över att de faktiskt kan vara döda eftersom ljuset tar så lång tid på sig att komma fram. Alltså, det man gjorde för längesedan kan fortfarande komma tillbaka och bidra till att livet förändras.
3. Min fågel Sellman är djup. Fågeln var i konsteran romantiken en symbol för eskapism. Jag känner mig lite sån bland, men behöver då ett rep och ett ankare för att stanna upp ibland. Och så har jag ett sånt jäkla flyt allt som oftast. Så det är en ren re-produktion av hur jag uppfattar mig själv och mitt liv hittills. Och den är så symbolisk så det hade kunnat få vara i princip vilken stil som helst, det är budskapet som är det viktigaste. Att jag satte den på armen är med flit och det är eftersom jag liksom "bär" med mig den vetskapen om mig själv. Ni anar inte hur ofta jag eskapismar och tänker att jag ska flytta eller så.
Mina kommande tatueringar är också planerade, bara otatuerade. Först ytterlinjerna av ett träd som börjar vid ankeln och går upp på halva vaden. Symboliken är enkel, alla vi växer och utvecklas vart vi än går. Reminder, reminder. Så ska jag ju som jag talat om göra en tatuering tillägnad min mamma. Förklaring är överflödig.
Så, jag tycker som sagt om tanken att använda sig själv som en post-it-lapp för all framtid. Jag tycker det är värt att investera smärtgräns och pengar i det, samtidigt som det är snyggt då naturligtvis. Så det är även därför jag inte har några problem eller oroar mig för att jag ska "ångra" mig i framtiden. För det finns inte i min värld att jag någongång ångrar mitt liv, och då ångrar jag inte heller mina acneärr eller tatueringar, för det är de som gjort mig till den jag är.
Förstår ni resonemanget? Och sen om någon annan tatuerar sig av andra orsaker är helt upp till dem. Det är det som är det fina, det blir vad man gör det till och ingen kan ifrågasätta. Konst är konst, även om det sitter på armen eller på en duk på Louvren. Och jag är starkt för att tatuera sig bara för att det är snyggt också, om man vågar och hittar rätt motiv. Och om ni tycker att det låter dumt, hur många människor har inte samma halsband och ringar varje dag i resten av sitt liv bara för att? Skillnaden är att de kan välja att ta av det, men de gör det ändå inte.
Så ogillar jag skarpt "men TÄNK OM du ångrar dig?". Ja tänk om? Ska man tänka om för varje större beslut i sitt liv så blir det bara så fruktansvärt tråkigt och hursom så har ju ändå en tatuering en viss betydelse för någonting någongång. Är man osäker ska man ju dock självklart inte tatuera sig. Det finns många tatueringar som jag tänkt men som jag inte gjort.
Det var mitt resonemang det. Jag vet inte riktigt varför jag ville förmedla det men det kändes bra. Och jo, det ville jag ju förresten påpeka och understryka. Jag har ju tatuerat mig nu två gånger på två månader. Men det är bara tillfälligheter och förverkliganden av sånt som jag har tänkt på i tre år och sånt som jag tänkt på i några månader. Det är inte så att jag tänker sätta färg på mig varje gång lönen kommer. Så många ideér har jag inte.
Nygjord. Drygt 4 timmar senare och bestående.
En läskigt bra kombination.
Foto: Hannah 
'
