Var glad, annars är jag det

Ibland (okej, ganska ofta) i mitt liv så får jag glada perioder. Och då menar jag väldigt väldigt glada. Och just nu är en sådan period. Jag blir mer som glad för minsta lilla och sen blir jag glad för att jag är glad. När det är så så är jag äckligt positiv och funderar på varför kuddkrig inte finns som lösning på ett kärnvapenhot. Jag vet inte varifrån allt det glada kommer, men en sak är säker. Jag gillar't. Det är så kul att le liksom, nivet, genuin glädje.

Men det glada den här gången beror nog på flera faktorer. Jag tror stenhårt på min spikmatta. Jag tror även att min nya boendesituation är en del av allt. Det är säkert jobbet och alltid familjen också. Jag åker ju dessutom hem snart! Men om känslan glad infinner sig varje morgon 08:01 när jag vaknat och den beror på inget speciellt sådär, utan mest småsaker. Tänk er då när jag har en riktig anledning? Typ om jag skulle bli kär? Eller om de kommer på att de ska förkorta avståndet mellan Norrland och Skövde? Eller om SOAD skulle återförenas för en sista spelning i mitt vardagsrum?

Det tål att upprepas, glad är bra skit.