Resan hem

Jo, först så var det ju en bussresa i all evighet. Och det verkade som att det skulle gå bra, men icket. Det var väldigt trångt så jag fick sitta där jag fick plats. Först så satte jag bredvid en väldigt bastant herre så jag hade väl ungefär två tredjedelar av mitt befintliga säte att sitta på. Men då gjorde jag en fuling och bytte plats med skyllet att jag skulle sätta mig närmare Petronella (men egentligen ville jag ju bara ha mer plats), och vad tror ni händer? Jo jag råkar sätta mig bredvid en äldre herre som stinker surt urin, sur gubbe och surt snus. Det är det äckligaste jag någonsin känt! Och jag tror att det var hans andedräkt faktiskt. Så nej, bussresan var inte alls så gemytlig.

Men vi kom fram till Östersund i alla fall och väl på tåget så intog vi restaurangvagnen. Men SJ som är nötterna själva hade ingenting där! Så jag fick nöja mig med en mini-flaska med vin och plättar. Fast jag hellre hade velat ha något mer matigare och en liten tågöl, men icket. Fast vi hamnade dock med en väldigt trevlig kvinna som vi diskuterade livet med.

Så var det dags att krypa till kojs, och jag har nog aldrig frysit så mycket i hela mitt liv. Inte ens när jag legat och sovit med fötterna utanför ett tält en natt i september. Det var så jävla kallt alltså! Aj och oj. Så var filtarna tunna och kläderna höll sig inte på plats och näe ni, den resan vill jag inte göra om.

Jag ogillar dessutom SJ väldigt mycket. Om jag kunde så skulle jag hellre flyga hem, men då går det inte så många direktflyg mellan Skövde och Storuman, typiskt nog.

♥ ♦ ♠ ♣