Känn peppen

Alltså, det är februari nu va? Så kommer mars, april och så vidare. Men, poängen är inte den att månaderna alltid kommer efter varandra utan hur fort det här året faktiskt har gått. Det kändes som att det var i förrgår som jag och Pettan kom hem till Götene efter Tattoo Meltdown och jag satt där med svullen tunga och nytatuerad nacke. Men se där, det var ju nästan exakt ett år sedan ändå! Jag hade dessutom aldrig kunnat tro för ett år sedan att jag skulle vara där jag vara just idag. Det är liksom, beyond mina vildaste fantasier men helt på riktigt och fantastiskt bra.

Men med risk för att förstöra den mysiga stämningen som jag nu byggt upp så känns det ändå som att någonting saknas. Det är så bra som det kan vara, och det kanske är just det som är grejen? Jag har alltid haft saker att kämpa för, jobb, betyg, boende, osv. osv. Men nu så är det ändå som att jag bara sitter och tittar på när någon annan jag lever. Sen då funderade jag igår på om livet verkligen gick ut på att skaffa VISA-kort? Det är något som jag skulle definiera som att veta att man har det bra. Man har faktiskt råd att skaffa skiten och har dessutom pengar kvar att använda det för.

Nej ni, jag får klura på vad det är som stör min feng shui. Det kanske helt enkelt är så att jag missar det mest uppenbara, med vad kan det vara? Jag har familj, vänner, jobb och boende och en himla skön säng. Vad mer behöver man? Utmaningar har jag fullt av på jobbet och motion får jag så det räcker och blir över.

Jag har några ideér. Jag saknar (kanske):
a). Ett grönt, svart eller brunt överkast till min säng, det skulle göra mycket.
b). En torktumlare i tvättstugan.
c). Den där låten som jag alltid tänkt att jag ska ladda hem men alltid glömmer vilken det är.

Asch, jag kommer säkert på'et! Natt.

♥ ♦ ♠ ♣