Men å andra sidan..

.. så det här med människor. Jag kanske är dum eller bara naiv - jag vet inte. Men jag har svårt att förstå varför en del är så genomelaka. Där jag kommer ifrån så pratar men med människor och man behöver nödvändigtvis inte vara överens - men man pratar i alla fall.

Och sen då om man ser det från det andra hållet så. Jag har i och för sig svårt att bli arg och har nog aldrig riktigt bråkat med någon. Varken ex eller mammor eller pappor eller kompisar. Nivet att man står och skriker och så. Men jag har väl däremot varit lite arg eller irriterad ibland, och man mår ju faktiskt inte bättre av det precis. Det är som den här veckan då jag varit sketaglad, inte ens min uteblivna post med tröjor som jag väntat på i evigheter kan göra mig sur. Men i min sjukdomsperiod där då ingenting var på topp så hade jag lätt blivit grinig för det med. Men jag menar, lite lönt?

Nä, jag lever hellre i min lilla naiva värld då där alla kramas och är snälla och glada. Jag kanske låter religiös eller som Nalle Puh eller min mormor för den delen, men visstisjutton är det roligare. Och därför så har jag svårt för svåra människor, alltså de där kluriga som nästan aldrig skrattar. Men jag gillar däremot roliga och snälla människor, som min mamma, min bror, Pettan, Wahaltivst, Emma osv. osv. Är väl dessutom lite väl enkelspårig när jag tror mig veta vilka jag ska umgås med eftersom jag sällan tar den svåra typen. Men synkar man så synkar man, och synkar man inte så är man nog inte heller kompatibel med den människan i slutändan (synka = komma överens med, vara någotsånär på samma nivå, kompatibel = passa bra med, t ex bästa vänner eller sånadär som man släpper långt in i livet). Såatteh, nu vet vi det kanske.

Förlåt för allt dravel, vem orkar läsa ett inlägg med x antal tusen tecken? Det är mest bara det att jag har funderat på det på jobbet, hur folk är och varför och hur jag är och varför. Men nu har jag ju skrivit ner det så jag kan sluta tjata.

Och det blev ingen målning för min del heller förresten. Jag maskerade i hallen istället för det skulle ju göras. Men i helgen är köket och toaletten mina att förvandla från fula till fina. Jag behöver därför kompisar som hjälper till på lördag, om de vill alltså, och läser någon (typ Peta?) så bjussar jag ju givetvis på middag. Jag är inte den som är den.

Men nu har jag på riktigt hållt igång hela dagen, och jag fattar inte varifrån energin kom ifrån men jag är glad ändå. Så nu ska jag lyssna mer på musik, ta't lugnt och sova såsmåningom. Det är ju en dag i morgon också.

♥ ♦ ♠ ♣