Rekryteringsprocess

Jag sökte ett jobb på Media Markt i Umeå i höstas, typ i oktober eller något. Fick mejl om det idag, att jag inte gått vidare i rekryteringsprocessen alltså. Men även om jag hade fått jobbet så hade jag sagt sten-nej. Jag vill inte lämna mitt grymt roliga och bra-a jobb, mitt hem eller alla nya stjärnor som jag träffat här. Så hä gör som inte så mycket, om vi säger så, att jag inte gick vidare vill säga.

Började dessutom fundera igår på hur jag uppfattas av andra. Alltså jag är inte orolig eller något, men jag undrar om det ser likadant i mitt huvud som i verkligheten? Jag tänker mig som så att jag pratar med alla och har inte någon anledning att inte prata med någon och att jag är glad och ödmjuk, typ. Men det är klart, om jag vänder bort huvudet och säger "jaa" i lite fel tonläge så kanske det kan uppfattas annorlunda. Att jag dessutom vet om att jag är så blyg så att jag på något konstigt vis pratar mer med folk jag nödvändigtvis inte gillar sådär jättemycket istället för de jag kanske borde prata med klurar ju till det. Människor inklusive jag är skumma, men helt klart det bästa alternativet. Tänk er vad tråkig en värld skulle vara om man inte hade någon att spela monopol med, ingen att skratta med eller ingen att prata med. Patiens är ju kul, men inte så kul.

♥ ♦ ♠ ♣