Take a walk

Jag är riktigt sugen på att gå riktigt jäkla långt, en mil ungefär skulle vara lagomt. Jag antar dessutom att min kondition har hängt med litegrann och eftersom jag går till jobbet (ibland lite för fort) varje dag så har jag ju gå-grejen i mig. Det är ju dessutom roligt att gå, och går man en mil så går man riktigt länge och känner dessutom att man lever, typ. Men var ska jag gå? Vill dessutom ha en gå-kompis i så fall, någon som är frivillig?

Och om inte annat så vill jag börja springa igen. Jag har liksom lust att röra på mig mer bara för att det är kul som fan och jag vet att jag mår så jäkla bra sedan. Och det är väl ungefär bara här som kvällstiderna inte är det optimala. Jag kan ju i och för sig springa på förmiddagen men jag springer (det är nästan dokumenterat) bäst på kvällen. Det bästa med löpningen är dessutom att man kan göra det när man känner att man har lust sådär, om man inte jagar resultat vill säga. Men att få upp konditionen så att jag än en gång kan snittar i alla fall runt 6 min/km skulle vara bra. Och efter det så kan jag ju bara bli bättre.

Alltså nu är jag väl lite väl i överkant, men om jag bara hade en grusväg bredvid huset utan folk så skulle jag lätt springa. Men asfalt med tanke på mina benhinnor och folk som tittar när jag flåsar och drar upp mina löpartights stupikvarten skulle ju inte vara så kul, ju.

Så nu blir jag nostaligsk. Mina höjdpunkter som löpare då då:
- Första gången jag klarade milen där i mörket i december utanför Mariestad. Det var mäktigt!
- När min kusin lurade mig att jag sprang 5 km när det egentligen var 6,5 km. Jag gick upp till det från 3 km. Jag kände mig så jävla bäst då
- Andra gången jag klarade milen. Det var så jäkla varmt ute, sen så gick vi en mil dagen efter (eller var det före?). Det var hursom en grym helg.

Springa är underskattat och roligt vetni, man känner sig så bra sen.

♥ ♦ ♠ ♣