Nu ska jag avslöja alternativ nummer c.) på min bisarra lista. Jag känner att det är mer brådskande än något annat. Så, kopplingen mellan mina bröst, bröstvårtor och insekter lyder som följer.
Insekterna i det här fallet är fästingar och detta utspelar sig i Brännan utanför Mariestad någongång på det glada 2000-talet (förra året, alltså 2008). Jag fick, due to hunden i huset, för första gången i mitt liv se en sprängfylld fästing. Och jag är ju spindelrädd som det är så det satte kvar i mitt huvud. Så några veckor senare vaknade jag en morgon och kände att jag höll i något. Nyvaken som jag var så tänkte jag direkt att jag lyckats ta tag i en stor fästing, för det kliade lite också. Jag funderade på vad jag skulle göra när jag ändå höll i den och tänkte att det var bäst att klämma ihjäl den. Och sedan avlägsna den från min kropp då, när den va död. Så jag tar och nyper som fan och förbereder mig på det värsta. Men döm av min förvåning när det i verkligheten är min egen bröstvårta jag misshandlar. Ont gjorde det, kan jag ju säga. Men jag är glad ändå att det inte var någon fästing.
Den andra incidenten skedde några månader senare. Jag satt i tv-rummet och helt plötsligt så känner jag något på min högra bröstrot (kommer ni på något annat passande ord för att på ett lämpligt sätt beskriva situationen?). Tar bort det och tänker att det är skräp. Tittar lite närmare på skräpet och ser att det är en fästing, en liten sådan. Tro på fan.
Så det är därför jag direkt börjar tänka på mina framtida födoämnesbehållare när jag ser eller hör något om fästingar. Kanske inte så konstigt i och för sig. Och det kanske å andra sidan inte är så passande att blogga om sina bröst på det här viset. Men hade det handlat om mina knän så hade jag ju skrivit om dem då. Det är märkligt hur det kan bli, minst sagt.
Insekterna i det här fallet är fästingar och detta utspelar sig i Brännan utanför Mariestad någongång på det glada 2000-talet (förra året, alltså 2008). Jag fick, due to hunden i huset, för första gången i mitt liv se en sprängfylld fästing. Och jag är ju spindelrädd som det är så det satte kvar i mitt huvud. Så några veckor senare vaknade jag en morgon och kände att jag höll i något. Nyvaken som jag var så tänkte jag direkt att jag lyckats ta tag i en stor fästing, för det kliade lite också. Jag funderade på vad jag skulle göra när jag ändå höll i den och tänkte att det var bäst att klämma ihjäl den. Och sedan avlägsna den från min kropp då, när den va död. Så jag tar och nyper som fan och förbereder mig på det värsta. Men döm av min förvåning när det i verkligheten är min egen bröstvårta jag misshandlar. Ont gjorde det, kan jag ju säga. Men jag är glad ändå att det inte var någon fästing.
Den andra incidenten skedde några månader senare. Jag satt i tv-rummet och helt plötsligt så känner jag något på min högra bröstrot (kommer ni på något annat passande ord för att på ett lämpligt sätt beskriva situationen?). Tar bort det och tänker att det är skräp. Tittar lite närmare på skräpet och ser att det är en fästing, en liten sådan. Tro på fan.
Så det är därför jag direkt börjar tänka på mina framtida födoämnesbehållare när jag ser eller hör något om fästingar. Kanske inte så konstigt i och för sig. Och det kanske å andra sidan inte är så passande att blogga om sina bröst på det här viset. Men hade det handlat om mina knän så hade jag ju skrivit om dem då. Det är märkligt hur det kan bli, minst sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar