Detta inlägg är helt tillägnat min mamma. Se det som ett öppet brev eller något.
Hej mamma!
Jag tänkte skriva ett långt inlägg om hur fantastiskt bra du är på alla vis och om varför det är du som gjorde att jag vågade flytta den långa biten och stanna här. Jag tänkte även berätta om hur du alltid har trott på mig och mina egna beslut. Som när jag hade varit arbetslös i några månader och fick ett jobb. Jag var osäker och det kändes inte hundra procent rätt. Då sa du att jag inte skulle ta jobbet och jag blev så glad. För även om jag bodde hemma och levde på dig så tyckte du ändå att jag själv skulle vara nöjd och att det skulle kännas rätt. Och det var inte för att ingen vågat klippa någon navelsträng, det var för att du resonerar och tänker så underbart fint om dina medmänniskor.
Du är en av mina bästa och närmaste vänner - och det hoppas jag att du vet. Eller rättare sagt, det vet jag att du vet. Och för mig så betyder du världen. Jag har länge funderat över hur jag ska kunna göra rätt för mig, eller visa min tacksamhet. Och jag har kommit fram till att jag ska göra dig så stolt som det bara går. Och det innebär inte en framgångsrik karriär. Det innebär att jag gör bra val, mår bra och lever som jag vill - och att jag delar med mig av glädje och motgångar till dig. Och det gör mig så glad att du spricker av stolthet när jag presterar och växer som människa och säger "det var kul" när jag får mina stekarlöner. Jag vet att pengar och materiella saker inte spelar någon som helst roll för dig. Men att du bryr dig så mycket om min egen och dina medmänniskors lycka, bara det är det värt att skriva en bok om.
Men jag ska inte bli långrandig. Det jag ville säga så att alla och lite fler ser är att jag är dig evigt tacksam. Om det inte vore för dig så skulle jag inte vara den jag är idag. Jag vill även säga att jag saknar dig så att det gör ont ibland. Men det är jag samtidigt glad över, för om man omsätter den saknaden i kärlek till en människa så är det så ofattbart stort så jag är glad över att ens vara i närheten av den. Och så självklart, jag älskar dig! För att du är min mamma och för att du är du. Jag kan inte komma hem så ofta som jag vill och har sällan tid att prata sådär länge så att man kommer in på suspekta saker och bara skrattar. Men du ska veta att du är med mig varje idag, i mina tankar och i alla mina beslut.
Det är inte konstigt att jag tänker dedikera en bit av min kropp till dig och tatuera in något till din ära i framtiden. Och det är inte konstigt att jag vågar och tar mig för när jag vet att jag har dig som stöttar mig. Och det är inte heller konstigt att jag tänker tillbaka på hemma och nere vid sjön när dagen känns tråkig, lång eller när den å andra sidan är helt underbar. Som idag mamma. Du vet varför jag ringde och jag är så glad över att du vill dela min glädje.
Så. Jag ville bara att du skulle veta det.
Jag älskar dig! Puss och kram! Löv! <3
Tjillevippen för fan!
Hej mamma!
Jag tänkte skriva ett långt inlägg om hur fantastiskt bra du är på alla vis och om varför det är du som gjorde att jag vågade flytta den långa biten och stanna här. Jag tänkte även berätta om hur du alltid har trott på mig och mina egna beslut. Som när jag hade varit arbetslös i några månader och fick ett jobb. Jag var osäker och det kändes inte hundra procent rätt. Då sa du att jag inte skulle ta jobbet och jag blev så glad. För även om jag bodde hemma och levde på dig så tyckte du ändå att jag själv skulle vara nöjd och att det skulle kännas rätt. Och det var inte för att ingen vågat klippa någon navelsträng, det var för att du resonerar och tänker så underbart fint om dina medmänniskor.
Du är en av mina bästa och närmaste vänner - och det hoppas jag att du vet. Eller rättare sagt, det vet jag att du vet. Och för mig så betyder du världen. Jag har länge funderat över hur jag ska kunna göra rätt för mig, eller visa min tacksamhet. Och jag har kommit fram till att jag ska göra dig så stolt som det bara går. Och det innebär inte en framgångsrik karriär. Det innebär att jag gör bra val, mår bra och lever som jag vill - och att jag delar med mig av glädje och motgångar till dig. Och det gör mig så glad att du spricker av stolthet när jag presterar och växer som människa och säger "det var kul" när jag får mina stekarlöner. Jag vet att pengar och materiella saker inte spelar någon som helst roll för dig. Men att du bryr dig så mycket om min egen och dina medmänniskors lycka, bara det är det värt att skriva en bok om.
Men jag ska inte bli långrandig. Det jag ville säga så att alla och lite fler ser är att jag är dig evigt tacksam. Om det inte vore för dig så skulle jag inte vara den jag är idag. Jag vill även säga att jag saknar dig så att det gör ont ibland. Men det är jag samtidigt glad över, för om man omsätter den saknaden i kärlek till en människa så är det så ofattbart stort så jag är glad över att ens vara i närheten av den. Och så självklart, jag älskar dig! För att du är min mamma och för att du är du. Jag kan inte komma hem så ofta som jag vill och har sällan tid att prata sådär länge så att man kommer in på suspekta saker och bara skrattar. Men du ska veta att du är med mig varje idag, i mina tankar och i alla mina beslut.
Det är inte konstigt att jag tänker dedikera en bit av min kropp till dig och tatuera in något till din ära i framtiden. Och det är inte konstigt att jag vågar och tar mig för när jag vet att jag har dig som stöttar mig. Och det är inte heller konstigt att jag tänker tillbaka på hemma och nere vid sjön när dagen känns tråkig, lång eller när den å andra sidan är helt underbar. Som idag mamma. Du vet varför jag ringde och jag är så glad över att du vill dela min glädje.
Så. Jag ville bara att du skulle veta det.
Jag älskar dig! Puss och kram! Löv! <3
Tjillevippen för fan!
1 kommentar:
vad ska jag säga el skriva rättare sagt? Jag älskar dig också mest av allt i hela världen tillsammans med dina syskon. Vänd på saken förresten, vad skulle jag vara utan er? Det svaret finns inte. Ni är ju allt i hela min värld
Skicka en kommentar