Okej, nu har jag skrivit inlägg på inlägg om hur sjuk jag är. Men det gnället står jag för. Men rent allmänt så gnäller människor för mycket och på fel saker. De gnäller så att det tar energi och de gnäller utan någon egentlig anledning.
Nummer ett på gnälltoppen är:
När man gnäller åt en situation som man kan göra något åt, men väljer att inte göra något. "Jag är så tjock". Ja men banta då? Motionera mer? Sitt inte här och spy avgaser om dina problem som du har alla medel i världen att göra något åt. Bespara oss din negativa energi och håll käft. Okej, det var hårt, men ni fattar va? Ett av livets under är väl ändå att utvecklas och i och med det klara av sina problem och göra något åt situationer man inte trivs med? För jag menar, det händer ju precis ingenting om man bara gnäller. Och det ironiska är att man kan själv kan få det så mycket bättre, om man bara vill.
Nummer två på gnälltoppen är:
Allt som inte är positivt är negativt, enough said. Jag ogillar skarpt när folk har den mentaliteten. Alltså, varje motstånd och nederlag är något negativt och ett misslyckande. Folk verkar inte kunna se det posivita i en del negativa händelser. För det är ju även de som formar oss som människor. Jag tar klassikern som exempel. Min syster cyklade till mig förra året (eller året före?) från Götene till Brännan. Så missade hon ett samtal från sitt bemanningsföretag. Hon skulle få några veckors jobb på ett väldigt bra ställe som hon trivdes på. Men de hann ge det till någon annan. Surt sa räven va, men vad tror ni händer sen? Hon blir inringd till ett annat ställe och nu har hon jobbat där i över ett år och har vad jag vet aldrig trivts så bra på en arbetsplats. Så, ingen vet ju riktigt, men hade hon inte cyklat till mig den dagen så vet ingen om hon hade haft ett jobb idag, eller vars. Lite kul tanke va?
Och för min egen del så var ju förra årets stressbytta ett rent helvete. Men jag tänkte hela tiden att det säkert kommer något bra ur det sedan, och det har det gjort på många vis.
Nummer tre på gnälltoppen:
De som gnäller bara för att de kan. En del går automatiskt in på "gnäll-mode" nuförtiden. Det spelar ingen roll vad man pratar om så gnäller de. Och det tar så himla mycket energi så jag vet ibland inte var jag ska ta vägen. Det tråkiga är att en negativ tanke föder mer negativa tankar. Men då är det i och för sig samma sak mer positiva tankar.
Så sensmoralen med det här inlägget är att fundera nästa gång du gnäller. Behövs det verkligen? Vems energi tar du? Kan du göra något åt situationen? Är du säker att allt som inte är guld och gröna skogar är av ondo? Och allt är ju dessutom relativt, om du gnäller för att de har slut på just ditt bröd på ICA, ja, då finns det de som inte ens vet hur man stavar till ICA.
Så, var lite mer tacksam, var lite gladare.
Ps. Jag är ingen monstermänniska som aldrig gnäller, men jag försöker åtminstonde tänka efter eftersom det är de runtomkring mig som får ta all skit och den negativa energin. Och jag vill ju inte unna dem det om jag inte vill ha den själv?
Nummer ett på gnälltoppen är:
När man gnäller åt en situation som man kan göra något åt, men väljer att inte göra något. "Jag är så tjock". Ja men banta då? Motionera mer? Sitt inte här och spy avgaser om dina problem som du har alla medel i världen att göra något åt. Bespara oss din negativa energi och håll käft. Okej, det var hårt, men ni fattar va? Ett av livets under är väl ändå att utvecklas och i och med det klara av sina problem och göra något åt situationer man inte trivs med? För jag menar, det händer ju precis ingenting om man bara gnäller. Och det ironiska är att man kan själv kan få det så mycket bättre, om man bara vill.
Nummer två på gnälltoppen är:
Allt som inte är positivt är negativt, enough said. Jag ogillar skarpt när folk har den mentaliteten. Alltså, varje motstånd och nederlag är något negativt och ett misslyckande. Folk verkar inte kunna se det posivita i en del negativa händelser. För det är ju även de som formar oss som människor. Jag tar klassikern som exempel. Min syster cyklade till mig förra året (eller året före?) från Götene till Brännan. Så missade hon ett samtal från sitt bemanningsföretag. Hon skulle få några veckors jobb på ett väldigt bra ställe som hon trivdes på. Men de hann ge det till någon annan. Surt sa räven va, men vad tror ni händer sen? Hon blir inringd till ett annat ställe och nu har hon jobbat där i över ett år och har vad jag vet aldrig trivts så bra på en arbetsplats. Så, ingen vet ju riktigt, men hade hon inte cyklat till mig den dagen så vet ingen om hon hade haft ett jobb idag, eller vars. Lite kul tanke va?
Och för min egen del så var ju förra årets stressbytta ett rent helvete. Men jag tänkte hela tiden att det säkert kommer något bra ur det sedan, och det har det gjort på många vis.
Nummer tre på gnälltoppen:
De som gnäller bara för att de kan. En del går automatiskt in på "gnäll-mode" nuförtiden. Det spelar ingen roll vad man pratar om så gnäller de. Och det tar så himla mycket energi så jag vet ibland inte var jag ska ta vägen. Det tråkiga är att en negativ tanke föder mer negativa tankar. Men då är det i och för sig samma sak mer positiva tankar.
Så sensmoralen med det här inlägget är att fundera nästa gång du gnäller. Behövs det verkligen? Vems energi tar du? Kan du göra något åt situationen? Är du säker att allt som inte är guld och gröna skogar är av ondo? Och allt är ju dessutom relativt, om du gnäller för att de har slut på just ditt bröd på ICA, ja, då finns det de som inte ens vet hur man stavar till ICA.
Så, var lite mer tacksam, var lite gladare.
Ps. Jag är ingen monstermänniska som aldrig gnäller, men jag försöker åtminstonde tänka efter eftersom det är de runtomkring mig som får ta all skit och den negativa energin. Och jag vill ju inte unna dem det om jag inte vill ha den själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar