Kära mor

Jag sitter här på tåget påväg till Askersund.. Nej, nu kom jag av mig. Grattis på morsdag ska jag säga, min delade (istället för alldeles egna) underbara, snälla och fina mamma! Och nu är det inte grattis i den bemärkelsen att du är just bara en mamma och att du grejat 21 år med tre paltar som alla vill ha lördagsgodis till Disneydags och sedemera kunna konsten att gnälla som fan när veden ska in.

Jag säger istället tack för att du finns och det finns inte en dag på året som jag inte vill uppmärksamma det. Jag skulle kunna skriva en dikt varje dag om hur roligt vi har haft det ihop och vad det var som gjorde att du lärde mig redan som barn vad ironi var. Jag skulle kunna lägga varenda sekin på cement så att jag skulle kunna göra en skulptur till din ära.

Men jag väljer istället att säga att "du vet". Du vet hur mycket du älskar mig på alla möjliga sätt och vis. Ta då den känslan och multiplicera den med tre, och så tre gånger till eftersom det finns tre av oss. Du är oumbärlig för oss alla tre, klok, vis och förbannat rolig. Du är också en av mina bästa vänner.

Och trots att jag bor långt bort så definierar det inte graden av saknad. Jag saknar dig hela tiden, och sen om jag skulle bo i hönshuset eller på andra sidan Atlanten så skulle det vara detsamma. Du är helt enkelt definitionen av en god människa. Och det går inte att ifrågasätta. Jag menar, du har ju gjort folk av oss alla tre!

Puss och kram älskade mamma! Du får låtsas att vi satt ute på bron och drack morgonkaffe och pratade skit. Och jo, snart ses vi dessutom! Bara drygt en månad kvar. Då ska vi nog se till att fira litegrann.